Sorg, regn och hopp.

Det tråkiga beskedet att en av världens bästa saxofonister har dött, spreds på nätet i morse. Clearence Clemons blev 69 år. Han fick en stroke för en vecka sedan och avled av följderna av denna lördag natt. Han har spelat med "the Boss" Bruce Sprinsteen sedan 1971! Redan 71 fick Clearens namnet "big man" av Bruce, någon han sedan förvaltat väl. Bl a har han spelat med Ladygaga och gjort studioinspelningar åt många artister. Ännu en stjärna är borta, det börjar nog låta skönt i kören - up there...

Det verkar enl ryktet va kört med Nässjö spelningen för oss i Allan Beddo Band men Tommy Bluesman har fått en fråga om vi ställer upp på en utomhusspelning på Tändsticksområdet, Jönköping i sommar. Han har redan sagt ja! Återkommer när planen är mer klar.

Idag regnar det både Cats and Dogs... Har knappt lust att ens ta bilen till affären.

Duo Dito Trubadurerna, dvs Helena och jag har lite bokningar men satsar på fler i sommar. Vi har haft så mycket med sjukdom (P) och företaget (H) så vi glömt bort det energigivande och underbart roliga med att spela tillsammans. Nu ska vi råda bot på det! Vi håller på å kollar igenom lite låtmaterial inför stundande spelningar. Jag satsar på: Bon Jovi, Def Leppard, Lynyrd Skynyrd, Status Que, Mauro Scocco och The Commitments. Helena är mer inriktad på: Vaya Con Dios, Marie Fredriksson, Lisa Ekdahl, September, Alannah Miles, Louise Hoffsten och Roxette. Sammantaget blir det nog en satan så go blandning! Just nu har jag 3 gitarrer liggandes bredvid mig å testar vilken som passar bäst till respektive låt. Synd att jag bara kan lira på en i taget... eller..... hmmmmm......

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

10 år som rökfri - Tänk vad bra det kan vara att få en hjärtinfarkt...

Idag så är det på dagen 10 år sedan jag fick en stor hjärtinfarkt och samtidigt bestämde mig för att livet var bra mycket häftigare än cigaretter. Med facit i hand: ett sent men schysst uppvaknande. Denna text är ett utdrag från mitt bokprojekt, kapitel 73, som heter "När tumören flyttade in" som primärt handlar om mig som närstående till min frus spridda, (obotliga) bröstcancer. 73, 10 års-jubileum som officiellt hjärtsjuk men rökfri. Min rygg började starkt protestera mot allt arbete med böjande/vridande, våren 2006. Detta resulterade i att dumma jag tryckte i mig smärtstillande och kavlade upp armarna och kämpade än mer för att kompensera värken. När jag våren 2007 var hos läkare för nya smärtstillare och kortizonsprutor så sa han nej till kortizonet. “ - Du måste börja lyssna på din kropp”. Jag tyckte givetvis att han fjollade men har med tiden insett att han hade väldigt rätt. Jag stod nästan upp och sov, då jag hade oerhört mycket som behövde göras och svårt att
Läs mer

Väntan, hopp eller förtvivlan och tro.

Kryptiskt och snurrigt redan i rubiken - jodå. Jag skriver ju här utan skyddsnät. Det är dock väldigt långt mellan gångerna. För att bena ut den kryptiska rubiken behövs säkert en förklaring. Väntan är en av de starkaste följeslagarna nu när vi har cancer. Vi väntar på: prover, behandlingar, besked om sjukskrivning, rehab och inte minst en liten förhoppning i all sjukdomsmisär. Var tredje månad är det dags för avstämning efter nya prover och Magnetröntgen av rygg och bäcken på Helena. Igår var en sådan röntgendag. Denna gång så var det även dags för att göra en skiktröntgen av mjukdelar (CT), alltså en datatomografi. Just var tredje månad så ställs alltså livet på ända. Fungerar bromsmedicinen eller är det dags att boka gravplats? Det kan låta hårt men om hennes hormonbromsmedicin inte fungerar så är det en stor risk att det går fort utför. Hon har en uttalad vilja att inte ta cellgifter så risken att det går fort utan hormonbromsen är överhängande. Tron är det sista som liksom hoppet
Läs mer

Resan mot det oundvikliga.

Bild
Sedan beskedet om metastaser i Helenas rygg och bäcken kom 3 juli -18, så har livet minst sagt tagit en vändning. Det är oerhört tufft att inse och verkligen förstå att allt som man drömt om att göra tillsammans alla visioner som vi ska ordna med sen, - aldrig kommer att drömmas av oss igen, än mindre upplevas. Det är nu konstaterat att det är bröstcancer som tyvärr är omöjlig att operera. Hon har metastasspridning i mycket stor omfattning och både kota TH10 (bröstrygg) och L5 (ländrygg) är genomlupna och delvis havererade. Jo, hon har hysteriskt ont emellanåt. Igår höjdes morfindosen igen, så hoppas på effekt. Hon har nu inte kunnat ligga i sängen på de 6 sista dygnen, sovandet blir nån ½-timme då och då, i en justerbar fåtölj. Vi har ju pratat mycket och surfat oss trötta på booli och hemnet efter hus vid havet. Helena är ju vatten, vatten och åter vatten i element, så hennes dröm att nån gång få bo vid havet har varit en drivkraft för oss att komma vidare. När vi nu vet att denn
Läs mer