torsdag 17 maj 2012

Sagan om den sura gubben och den vilda valpen.

Idag är det Norges nationaldag. Suttonne maj som de så stolt säger. Norrmän kan ju bli lite för mycket när man själv är trött och sliten. - Men satan till nationalister får man leta länge efter. Jag tycker det känns skönt att ha optimistkonsulterna som granne.

För ett år sedan, idag, så opererade jag ryggen. Efter 5-10 månader så gick det bra med allt, nu är det råvärk och längtan efter morfindos... - surt!



Dagens betraktelse är om den vilda valpen Tria!


Idag på Kristi flygaredag, så vaknade jag inte förrens vid nio! Så skönt! Jag hör hur den stora valpen Tria slår å flämtar utanför dörren. När jag öppnar dörren och ska ta ett steg in i hallen så... - går det inte. Den före detta söta lilla goa valpen har förvandlats till ett väggätande, bokälskande kreatur, som dessutom både kissat och bajsat på golvet där 4 böcker, 2 affischer, en elkontakt, en tapetvåd och en fjärdedels vägg(!) ligger på golvet! Innan jag blir helt skogstokig så klättrar jag över dagens Triaberg av fd böcker, väggar mm, och släpper ut hundarna i rasthagen. Väl inne igen så ska jag börja rensa efter Tria-Tornados nattövningar. Affischer på en kommande bok är ohjälpligt söndertuggade. 4 nya böcker som aldrig lästs, har separerat från pärmen. Detta innan morgonkaffet ens hunnits sättas på. Hmmm jag har ju fortfarande inte gjort nåt kaffe, än mindre nån macka. - Är jag i obalans eller?

   Att den lilla söta Tria var något aldeles särskilt med, det visste vi redan från början - men att hon kunde vara ett tuggtörstigt vilddjur det hade jag aldrig förväntat mig... Hennes mor är härligt bitchig och hennes far är den nya benämningen "överskottsenergi" hundifierad. När vår kull på 3 valpar så visste vi att Mira Mirakel (Wilja) skulle bli en skönhet. Bobo Bonus den orädde som gör allt för sin flocks välbefinnande. Tria däremot var en hetlevrad liten dam med bestämda åsikter om det mesta. Hurdan skulle hon bli när hon växte upp? Vi insåg redan i vecka 4 att hon var väldigt lik sin mamma (Geisha). Samma inställning samma drift efter extra mat, hon t o m låter likadant. En dam med mycket energi och upptäckarlusta. Skulle hon bli lätt att uppfostra? - No, way! Ändå hoppas vi att hon ska bli vår nästa avelstik.
  
   Idag så var hon billig. - Jag hade lätt betalt 1000Skr för att bli av med henne. Nu när hon förnöjt ligger på mina fötter så är hon mycket dyrare. Hon är ju så fin....
 
Nedtecknat av den sura hussen (som sover för tungt och länge).

fredag 4 maj 2012

Maj - du sköna!!!

   Jag har mindre och mindre tid/ork för att sitta vid datorn. Därför blir det hysteriskt långt mellan blogginläggen... Just nu så går jag omkring med svullna ögon och rinnsnuva - pollen eller förkylning vet jag inte, men segt och jobbigt är det. Surt att ha ännu en broms där kroppen inte vill hänga med. Matchvikten är numer över 100-strecket, vilket inte gör saker och ting lättare. Skärpning på mig! Ryggvärken är kvar men det är bättre nu än innan operationen. Den 17/5 är det ett år sedan som jag stelopererade 5 kotor i ryggen. Kan det var så att Norges nationaldag är en hyllning till den som äntligen satte en kniv i mig?

Karin och Wilja, apr 2012
   Hundarna måste jag ju skriva lite om också. Mamma Geisha bor oftast hos dottern Sanna, dom är ett radarpar! Geisha och Sanna är förenade i själ och hjärta, så det är en fröjd att se dom. Apachie är på väg att lämna flocken. Vi har tyvärr inte tid eller kraft att tillgodose hans behov av träning och stimulans. Vi har just nu ute honom på prov hos en kanongo kille som också bor här i byhålan. Apachie söker ständigt hans ögonkontakt och visar med hela sitt register att han och Daniel har det kanonbra! Valparna är inte längre valpar utan unghundar! Vår lilla tjej, Tria Triumf är precis den vi trodde att hon skulle bli. Ett yrväder med mycket motor och upptäckarlust. Atreyu har redan accepterat henne som nästa ledare av flocken. Hon är 4 cm högre än sin mamma Geisha redan! Vår kull är 6 månader och 1 vecka gamla nu. Wilja Mirakel var på besök, för portisklippning, med mattarna Karin och Issa, från Vetlanda, för några veckor sedan. Hon är så fin och redan på god väg att bli en underbar följeslagare till sin nya familj. Hon är väldigt lyhörd och checkar av med Karin om det är ok att göra si eller så. Hon har exteriört utvecklats till en ung Portisskönhet! Hon är strax på utställning så då får vi se vad domarna säger, se bilden -->
Bonus som bor i Askerområdet utanför Oslo har vi inte så mycket kontakt med. Vi vet dock att början gick bra. Han bor bara ett stenkast från en fjord, ute på landet, så jag gissar att han trivs kanon.

   Efter flera krampkänningar under vintern i hjärttrakten så har jag nu fått klartecken att träna och ta i så mycket jag kan och vill. Hjärtat fungerar riktigt bra men jag har lite arytmi, säger dom ... - Jag som är en jävel på att hålla takten på bas eller gitarr! Det är lite flimmer i hjärtats självförsörjning som jag inte märker av själv, men som syns på deras ultraljud. Så antagligen är det muskulär värk jag får i bröstmusklerna emellanåt. Att pumpen slår ett extra slag ibland är mest ovant då det bara händer ibland och det bara pågått sedan hjärtinfarkten apr - 09.

   Huset behöver få en rejäl omgång nu i vår/sommar. Det ska monteras nya fönster och ny panel samt tapetseras och fixas på många olika fronter. Vi hoppas att kunna syna in tillbygget av huset i höst. Många timmar ska våra STORA barn få slita!

Lilla Lila´n
Igår var jag och Johan på besiktningen med hans bil. Ganska så chockerande att vakna upp och inse att den yngsta av våra 7 kidz har en egen bil... En liten lila Corrado med kompressor och bamsefälgar. Det är inte längesen som han grät så tårarna sprutade för att han inte ville bli stor och behöva sluta på dagis och börja på skolan och fritids. Jag börjar bli gammal! Att se Johan köra in genom porten på besiktningen, och sedan prata teknik med besiktningsmannen gläder en sliten fader. Ok, han är bara 16½ än men snart så kör han utan mig eller mamma vid sidan.

   Motorsporten har fått stå tillbaka då min kropp varit utslagen. Ska försöka komma ut och titta lite på det som händer på banor och i skogen. Som väl är så finns det ju folk som viger sina liv åt att filma rally/folkrace så jag kollar mer på filmer än någonsin. Min karriär som förare är numer f.d.

   Företaget snurrar på. Helena har mer än heltid på arbetet. Vi ser mer och mer att egenutgivarna växer i antal och omfattning. Dom stora förlagsdrakarna borde vara lite osäkra på vad den nya bokutgivningen medför. Vi är ju med och stöttar självutgivningar mm, så vi njuter för fulla muggar. Idag ska Helena ner till Vimmerby på skrivarträff. Jag ska bokföra lite och sedan är väl dagen slut.

   - Va rädda om varandra!