Hundpromenad och liv

Jocke, Anna och Johan (3 av mina biologiska kidz) kom och pratade och följde med en sväng på hundpromenaden i kväll. Anna fotade massor med sin nya systemkamera. Blir man sugen på en egen eller?

Geisha är bättre och har fått komma hem från djursjukhuset där hon legat sen i lördags. Nu får hon antibiotika och  det verkar funka. Hon är inte 100 pigg än men blir bättre allt eftersom... - skönt! På fredag så ska vi få besked om vad det var för infektion hon hade. Vi satsar slantarna på borelia. foto: Anna Dahlstrand.
Jocke och daddy ute med 2 av de fyrbenta. Ok, säg inget högt men visst finns det lite antydning till likhet? Är det hållningen?, ögonen? eller det att Jocke har tvättbräda medans jag kör med tvättmaskin?


Geisha leder Anna, "Fåret Shawn" (Apachie) leder Johan och King of the pack (Atreyu) får tvinga Jocke att gå fint i kopplet. Foto: Peter Dahlstrand.

Geisha och Atreyu blir nästan alltid bra på foton utomhus medans apachie är suveränt fotogenisk inomhus medans han utomhus ser opropertionerlig ut på alla foton. Han ser ut att ha en mastodonthals här, men har det inte. Skönt att ha lydiga dogz iaf. Dom stannar på kommando - (nästan alltid)....
foto: Anna Dahlstrand.
Posted by Picasa

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

10 år som rökfri - Tänk vad bra det kan vara att få en hjärtinfarkt...

Idag så är det på dagen 10 år sedan jag fick en stor hjärtinfarkt och samtidigt bestämde mig för att livet var bra mycket häftigare än cigaretter. Med facit i hand: ett sent men schysst uppvaknande. Denna text är ett utdrag från mitt bokprojekt, kapitel 73, som heter "När tumören flyttade in" som primärt handlar om mig som närstående till min frus spridda, (obotliga) bröstcancer. 73, 10 års-jubileum som officiellt hjärtsjuk men rökfri. Min rygg började starkt protestera mot allt arbete med böjande/vridande, våren 2006. Detta resulterade i att dumma jag tryckte i mig smärtstillande och kavlade upp armarna och kämpade än mer för att kompensera värken. När jag våren 2007 var hos läkare för nya smärtstillare och kortizonsprutor så sa han nej till kortizonet. “ - Du måste börja lyssna på din kropp”. Jag tyckte givetvis att han fjollade men har med tiden insett att han hade väldigt rätt. Jag stod nästan upp och sov, då jag hade oerhört mycket som behövde göras och svårt att...
Läs mer

Väntan, hopp eller förtvivlan och tro.

Kryptiskt och snurrigt redan i rubiken - jodå. Jag skriver ju här utan skyddsnät. Det är dock väldigt långt mellan gångerna. För att bena ut den kryptiska rubiken behövs säkert en förklaring. Väntan är en av de starkaste följeslagarna nu när vi har cancer. Vi väntar på: prover, behandlingar, besked om sjukskrivning, rehab och inte minst en liten förhoppning i all sjukdomsmisär. Var tredje månad är det dags för avstämning efter nya prover och Magnetröntgen av rygg och bäcken på Helena. Igår var en sådan röntgendag. Denna gång så var det även dags för att göra en skiktröntgen av mjukdelar (CT), alltså en datatomografi. Just var tredje månad så ställs alltså livet på ända. Fungerar bromsmedicinen eller är det dags att boka gravplats? Det kan låta hårt men om hennes hormonbromsmedicin inte fungerar så är det en stor risk att det går fort utför. Hon har en uttalad vilja att inte ta cellgifter så risken att det går fort utan hormonbromsen är överhängande. Tron är det sista som liksom hoppet ...
Läs mer

GoTT SLuT å eTT GoTT NyTT åR Till aLLa!

Bild
Det är Nyårsafton idag. Helt klart hög tid att summera året som varit! Some ups and to many downs... Från januari tills 17 maj så jobbade jag heltid, trots att det krävdes morfinbaserade tabletter för att hålla ryggvärken i schack. När jag lyckats få ihop mina 90 nya arbetade dagar så jag fick vara sjukskriven igen så opererades min ländrygg. Operationen blev mer kritisk än väntat, när de sövde mig så kunde de inte få ner slangen i halsen på mig. Så de fick använda "barn" storlek istället. Hela tiden så övervakades mitt trasiga hjärta av extra personal p g a min tidigare infarkt. Som väl va så funkade pumpen klanderfritt. De vågade inte väcka mig direkt utan höll mig sövd några timmar extra. Jag vet att jag träffade en gammal barndomsvän på uppvaket, annars så är det mesta dolt i slöjor och sönderryckta enstaka bilder... Istället för som planerat fixera 2 kotor i ländryggen med titanskruvar, så blev det 5 stelopererade kotor och massor av skruv och även bendistanser som de ...
Läs mer