Inlägg

10 år som rökfri - Tänk vad bra det kan vara att få en hjärtinfarkt...

Idag så är det på dagen 10 år sedan jag fick en stor hjärtinfarkt och samtidigt bestämde mig för att livet var bra mycket häftigare än cigaretter. Med facit i hand: ett sent men schysst uppvaknande. Denna text är ett utdrag från mitt bokprojekt, kapitel 73, som heter "När tumören flyttade in" som primärt handlar om mig som närstående till min frus spridda, (obotliga) bröstcancer.


73, 10 års-jubileum som officiellt hjärtsjuk men rökfri.

Min rygg började starkt protestera mot allt arbete med böjande/vridande, våren 2006. Detta resulterade i att dumma jag tryckte i mig smärtstillande och kavlade upp armarna och kämpade än mer för att kompensera värken. När jag våren 2007 var hos läkare för nya smärtstillare och kortizonsprutor så sa han nej till kortizonet. “ - Du måste börja lyssna på din kropp”. Jag tyckte givetvis att han fjollade men har med tiden insett att han hade väldigt rätt. Jag stod nästan upp och sov, då jag hade oerhört mycket som behövde göras och svårt att koppla …

Väntan, hopp eller förtvivlan och tro.

Kryptiskt och snurrigt redan i rubiken - jodå. Jag skriver ju här utan skyddsnät. Det är dock väldigt långt mellan gångerna. För att bena ut den kryptiska rubiken behövs säkert en förklaring. Väntan är en av de starkaste följeslagarna nu när vi har cancer. Vi väntar på: prover, behandlingar, besked om sjukskrivning, rehab och inte minst en liten förhoppning i all sjukdomsmisär. Var tredje månad är det dags för avstämning efter nya prover och Magnetröntgen av rygg och bäcken på Helena. Igår var en sådan röntgendag. Denna gång så var det även dags för att göra en skiktröntgen av mjukdelar (CT), alltså en datatomografi. Just var tredje månad så ställs alltså livet på ända. Fungerar bromsmedicinen eller är det dags att boka gravplats? Det kan låta hårt men om hennes hormonbromsmedicin inte fungerar så är det en stor risk att det går fort utför. Hon har en uttalad vilja att inte ta cellgifter så risken att det går fort utan hormonbromsen är överhängande. Tron är det sista som liksom hoppet…

Resan mot det oundvikliga.

Bild
Sedan beskedet om metastaser i Helenas rygg och bäcken kom 3 juli -18, så har livet minst sagt tagit en vändning. Det är oerhört tufft att inse och verkligen förstå att allt som man drömt om att göra tillsammans alla visioner som vi ska ordna med sen, - aldrig kommer att drömmas av oss igen, än mindre upplevas.

Det är nu konstaterat att det är bröstcancer som tyvärr är omöjlig att operera. Hon har metastasspridning i mycket stor omfattning och både kota TH10 (bröstrygg) och L5 (ländrygg) är genomlupna och delvis havererade. Jo, hon har hysteriskt ont emellanåt. Igår höjdes morfindosen igen, så hoppas på effekt. Hon har nu inte kunnat ligga i sängen på de 6 sista dygnen, sovandet blir nån ½-timme då och då, i en justerbar fåtölj.

Vi har ju pratat mycket och surfat oss trötta på booli och hemnet efter hus vid havet. Helena är ju vatten, vatten och åter vatten i element, så hennes dröm att nån gång få bo vid havet har varit en drivkraft för oss att komma vidare. När vi nu vet att denna, …

Long time going..

Det är inte ofta jag skriver här. Livet har andra planer för mig än bloggera, bloggeria, bloggmera, bloggskriva eller bara blogga. Sjukdomarna har avlöst varandra och nu är det för första gången på länge frun som är värst. Hon har cancer med metastaser i mängd på bäcken och ryggrad. Hon är fortfarande hyfsat stark men väntan på säkerställande av vilken sorts cancer det är, dröjer och hon utreds nu för cup = okänd tumörsjukdom. Låt oss se dig tumörjävel så vi kan bekämpa dig med full kraft!

Har börjat skriva igen på en form av manus angående Helenas diagnos - vår cancer. Arbetsnamnet är "När tumören flyttade in". Om det blir något annat än ett övergivt dammigt manus det får tiden utvisa.

Titta gärna in på Helenas:         http://tantdelux.blogspot.com/ 

Vår hund- och kennelblogg:       http://geishamor.blogspot.com/


Over and out!

1á dagen på det ännu oskrivna 2017.

Bild
Pustar ut efter gårdagens tidigare okända situation med 4 nya vuxna hundar på Nyår samt 3 valpar. Våra "gamla" hundar Atreyu och Trolla vet vi ju är coola med fyrverkerier, medans Alvina (9 mån) inte upplevt det innan. Det va en hel del smällande å raketlek i byn men mestadels så reagerade de mest när det varit uppehåll en stund emellan. Ingen av dem var speciellt rädd. Utan det var mer vaktskall.

Nyårsdagen kommer jag alltid att tillägna en tanke till Babbens oförglömliga liknelse. Backhoppning från Garmisch Partenkirchen, "- De hoppar ut över kanten sen är det bara dimma , - Precis som man själv känner sig..."



God fortsättning på det nya!

Nytt år - Nya möjligheter!

Bild
VÄÄÄÄLLLDIGT sällan som jag skriver nåt i bloggen men tänkte sammanfatta 2016 och sparka igång mitt 2017 med hjälp av mina egna skrivna rader.

2016 inleddes med en fortsatt sjukskrivning pga bisköldkörtelsjukdom. Sedan tidigare låg en planerad operation av halsen, i februari. Redan den 27/1 så välte planerna på en återgång till det "normala". Jag fick en ny hjärtinfarkt som satt på samma ställe som den jag hade 2009. Samtidigt flög planerna på halsoperation i den nära framtiden iväg som en löning, pga blodförtunnande. En av stentarna som jag fick inopererad 2009 hade kapsejsat och blockerade blodflödet i kranskärlen igen. Dessutom hade även kranskärlet deformerats så de fick ballongvidga/spränga på 5 ställen och montera 4 nya stentar. Efter denna start så såg ju prognosen för 2016 lite "si-så-där" ut...

Yngste sonen Johan blev sambo - väldigt fort efter att ha träffat Nanna. På köpet fick vi 3 härliga barnbarn eller ok då - bonusbarnbarn om vi ska va sådana. I Juli…

Ännu ett år av väntan

Bild
"Sjukdom - vänta på diagnos - vänta på specialistbedömning - vänta på operation - ev operation - vänta på rehab - vänta på ny bedömning... Repeat next year again..."    

Så har det då blivit dags att sammanfatta ännu ett år. Egentligen så kan man väl snart sätta likhetstecken mellan åren. Nu är det dags för det tionde året med sjukdom som omöjliggör ett normalt liv med arbete, fritid och familj. Har ju under alltför många år gått å väntat på att få bli frisk så jag ska kunna fungera lite hyfsat iaf. Bara att sätta sig på en stol, eller för den delen - resa sig från en stol, ska inte behöva ta en stor del av din ork och energi. Enl den muntliga planen ska jag bli opererad i halsen igen i januari - 2016 men har fortfarande inte fått nån kallelse. Väntans tider....

I augusti så sprang inkommande vattenledning läck. Jocke lånade grävare och gjorde ett kanonjobb med den medan Johan fick böja rygg och slet satan nere i hålet. Kommunen erbjöd sig att byta avlopp och ingående vatte…