Vem fan vill ha storhelg?

Det fanns en tid då man längtade , såg fram mot och lyfte den till skyarna - Ja, storhelgen alltså. Julen med alla paket. Nyår med raketer och bubbeldricka. Påsken med bilutställning i Jönköping och kärringarna på kvastarna men störst av alla helger var ändå midsommar! Nu när man blivit lite äldre och barnen vuxit upp så verkar det som om allt skit ska drabba oss på storhelgerna...
  • Midsommar 08, Helena skulle träna Apachie på Agillity - hon ramlade och sträckte ut hälsenan (kryckor i 2½ månad).
  • Nyår - 08 En dotter åkte till en fest hon inte fick vara på, blev full, hämtning av mig på 12- slaget.
  • Påsk - 09 Jag fick hjärtinfarkt.
  • Påsk - 10 Hämtning av dotter efter relationsstrul.
  • Midsommar 2011 Vår goa keltik Geisha ligger på hundsjukhuset med hög feber och risigt allmäntillstånd.
Frågan är om någon högre makt vill ha mig att bli nykterist eller om det är så att det är Hin Håle himself som strävar efter att sätta käppar i hjulet för oss. Numer så är allt utom alkoholfri cider bortstädat från stohelgerna. Snart får jag kanske hålla med samhällets mopedåkande promilletestare nummer 1, Lillen. Han brukar säga att det bara är amatörer som dricker sprit på helgerna, Proffs som han själv dricker alltid - men inte på storhelgerna! Hmmm, Nåväl att han dricker även att det inte är helg - det kan jag skriva under på, men att han sedan inte dricker på storhelger det är mer tveksamt. Då jag träffat honom lite småvinglig även på storhelger, detta beror dock säkert på sjögång eller nåt liknande.

Denna midsommar har i övrigt varit lugn och avstressande. Det har bara varit jag och Helena hemma: Barnen är som ax för vinden, både här och där. Sabina - Öland, Jocke Västervik, Sanna Halmstad, Anna södra Halland hos svärföräldrarna, Steffler Munkedal, Ida F-rum- Jönköping, och Johan på mopeden i byn med omgivningar. Inte är det väl så längesen som man bakade jordgubbstårta i husvagnen och skrubbade färsk potatis på någon camping medans kidsen lekte med kottar och dockor i förtältet?

Det är meningen att Allan Beddo Band ska jamma lite med våra respektive ikväll. Eller som Hasse uttrycker det: .. "smörinbakat knytkalas med söt blues, tillsammans med det allra gottaste vi har: våra bluesänkor".

Nu blir det ett race med snabeldraken och sen behöver det handlas lite så denna dag kommer säkert som synden att springa på så man knappt hinner med själv, trots allt.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

10 år som rökfri - Tänk vad bra det kan vara att få en hjärtinfarkt...

Idag så är det på dagen 10 år sedan jag fick en stor hjärtinfarkt och samtidigt bestämde mig för att livet var bra mycket häftigare än cigaretter. Med facit i hand: ett sent men schysst uppvaknande. Denna text är ett utdrag från mitt bokprojekt, kapitel 73, som heter "När tumören flyttade in" som primärt handlar om mig som närstående till min frus spridda, (obotliga) bröstcancer. 73, 10 års-jubileum som officiellt hjärtsjuk men rökfri. Min rygg började starkt protestera mot allt arbete med böjande/vridande, våren 2006. Detta resulterade i att dumma jag tryckte i mig smärtstillande och kavlade upp armarna och kämpade än mer för att kompensera värken. När jag våren 2007 var hos läkare för nya smärtstillare och kortizonsprutor så sa han nej till kortizonet. “ - Du måste börja lyssna på din kropp”. Jag tyckte givetvis att han fjollade men har med tiden insett att han hade väldigt rätt. Jag stod nästan upp och sov, då jag hade oerhört mycket som behövde göras och svårt att
Läs mer

Väntan, hopp eller förtvivlan och tro.

Kryptiskt och snurrigt redan i rubiken - jodå. Jag skriver ju här utan skyddsnät. Det är dock väldigt långt mellan gångerna. För att bena ut den kryptiska rubiken behövs säkert en förklaring. Väntan är en av de starkaste följeslagarna nu när vi har cancer. Vi väntar på: prover, behandlingar, besked om sjukskrivning, rehab och inte minst en liten förhoppning i all sjukdomsmisär. Var tredje månad är det dags för avstämning efter nya prover och Magnetröntgen av rygg och bäcken på Helena. Igår var en sådan röntgendag. Denna gång så var det även dags för att göra en skiktröntgen av mjukdelar (CT), alltså en datatomografi. Just var tredje månad så ställs alltså livet på ända. Fungerar bromsmedicinen eller är det dags att boka gravplats? Det kan låta hårt men om hennes hormonbromsmedicin inte fungerar så är det en stor risk att det går fort utför. Hon har en uttalad vilja att inte ta cellgifter så risken att det går fort utan hormonbromsen är överhängande. Tron är det sista som liksom hoppet
Läs mer

Resan mot det oundvikliga.

Bild
Sedan beskedet om metastaser i Helenas rygg och bäcken kom 3 juli -18, så har livet minst sagt tagit en vändning. Det är oerhört tufft att inse och verkligen förstå att allt som man drömt om att göra tillsammans alla visioner som vi ska ordna med sen, - aldrig kommer att drömmas av oss igen, än mindre upplevas. Det är nu konstaterat att det är bröstcancer som tyvärr är omöjlig att operera. Hon har metastasspridning i mycket stor omfattning och både kota TH10 (bröstrygg) och L5 (ländrygg) är genomlupna och delvis havererade. Jo, hon har hysteriskt ont emellanåt. Igår höjdes morfindosen igen, så hoppas på effekt. Hon har nu inte kunnat ligga i sängen på de 6 sista dygnen, sovandet blir nån ½-timme då och då, i en justerbar fåtölj. Vi har ju pratat mycket och surfat oss trötta på booli och hemnet efter hus vid havet. Helena är ju vatten, vatten och åter vatten i element, så hennes dröm att nån gång få bo vid havet har varit en drivkraft för oss att komma vidare. När vi nu vet att denn
Läs mer