Mot - men ändå hopp.

   OOOOOOOOOOOOJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ, så längesen jag skrev i bloggen. Det har varit tufft på mer än ett sett de sista åren. Min sen tidigare utslitna kropp har bestämt sig för att protestera ännu lite mer.
 Just nu väntar jag igen på att få operationstid för nästa op. Just vänta börjar jag lära mig...
    För ca 2½ år sedan så började jag tappa mer och mer ork trots att jag "bara" gjorde gamla inövade saker på arbetet. Efter mängder med provtagningar så kom man fram till att jag dels hade Fibromyalgi och även något fel på Sköldkörteln/bisköldkörtlarna. Efter specialist-undersökning så kom diagnosen - nodös Struma och underproducerande bisköldkörtlar. Fick operation vid Eksjöklinikerna 8/10 - 2014. Givetvis så skulle det bli komplikationer, för inte kan väl något bara funka? När jag låg på uppvaket och hade pratat med opererande läkare så började jag svullna igen och fick andnöd så de va tvungna att ta upp andningshål direkt in i luftstrupen och genast påbörja en ny operation då de misstänkte större blödning i halsen. Dock va det ingen större blödning utan mest bara svullnaden som störde. De vågade inte väcka mig på 3 dygn efter denna operation. Tyvärr hittades bara en bisköldkörtel som avlägsnades och den va frisk, dessutom. Vid labbtest på sköldkörteln så visade den sig innehålla endast en "avsevärd" mängd kalk. När man re-opererade mig/snittade luftstrupen så skadades nerven till stämbandet på vä sida, så har en stämbandspares. Det är först sista 4-5 månaderna som jag kunnat prata ordentligt. Innan dess lät jag som en liten skolflicka... Sen blev det väntan å väntan å ändå mer väntan... Mest pga att den bisködis som man hittat på sciantiröntgen, sitter väldigt nära nerven till hö stämband. Nu har Öron-näsa-hals läkaren gett ett "nja" till operation av bisköldisen så jag förhoppningsvis får lite mer energi och kan fungera under längre perioder än nu. Går på en ny medicin som gjorde att jag gick upp i vikt snabbt å mycket... Nu har jag dock stått still i några månader, men sånt omfång.
  Så den 15/10 ska jag få besked av kirurgen på Ryhov i Jkpg om han tänker operera mig nu eller om det blir ännu mer väntan...

   Mitt sura hö knä har strulat sedans efter steloperationen av ryggen (2012-05-17). Jag var ju tvungen att ligga på knä för att komma ner till golvet. Det har jag nu betalat många gånger om.. Jag har dels menisklesion som dom inte vill operera i dagsläget och artros i bägge knäna. Frågan är om det är överproduktionen av kalk i bisköldkörtlarna som gör att jag har så mycket kalk ansamlat i bland annat knän? Samtidigt så har jag varit tvungen att börja ta vätskedrivande då mina ben svullnar satan.

   Nu springer jag raskt över till det hoppfulla - Har börjat träna på hälsogym med sjukgymnast och det ger en härlig känsla och mersmak. Trots träningsvärk så känner jag en ökad rörlighet och en större mjukhet redan efter 3 veckor. Det är skoj att träna!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

10 år som rökfri - Tänk vad bra det kan vara att få en hjärtinfarkt...

Väntan, hopp eller förtvivlan och tro.

Resan mot det oundvikliga.