Då + Nu = Sen

Idag är det Norges nationaldag. Suttonne maj som de så stolt säger. Norrmän kan ju bli lite för mycket när man själv är trött och sliten. - Men satan till nationalister får man leta länge efter. Jag tycker det känns skönt att ha optimistkonsulterna som granne. För ett år sedan, idag, så opererade jag ryggen. Efter 5-10 månader så gick det bra med allt, nu är det råvärk och längtan efter morfindos... - surt! Dagens betraktelse är om den vilda valpen Tria! Idag på Kristi flygaredag, så vaknade jag inte förrens vid nio! Så skönt! Jag hör hur den stora valpen Tria slår å flämtar utanför dörren. När jag öppnar dörren och ska ta ett steg in i hallen så... - går det inte. Den före detta söta lilla goa valpen har förvandlats till ett väggätande, bokälskande kreatur, som dessutom både kissat och bajsat på golvet där 4 böcker, 2 affischer, en elkontakt, en tapetvåd och en fjärdedels vägg(!) ligger på golvet! Innan jag blir helt skogstokig så klättrar jag över dagens Triab...

   Jag har mindre och mindre tid/ork för att sitta vid datorn. Därför blir det hysteriskt långt mellan blogginläggen... Just nu så går jag omkring med svullna ögon och rinnsnuva - pollen eller förkylning vet jag inte, men segt och jobbigt är det. Surt att ha ännu en broms där kroppen inte vill hänga med. Matchvikten är numer över 100-strecket, vilket inte gör saker och ting lättare. Skärpning på mig! Ryggvärken är kvar men det är bättre nu än innan operationen. Den 17/5 är det ett år sedan som jag stelopererade 5 kotor i ryggen. Kan det var så att Norges nationaldag är en hyllning till den som äntligen satte en kniv i mig? Karin och Wilja, apr 2012    Hundarna måste jag ju skriva lite om också. Mamma Geisha bor oftast hos dottern Sanna, dom är ett radarpar! Geisha och Sanna är förenade i själ och hjärta, så det är en fröjd att se dom. Apachie är på väg att lämna flocken. Vi har tyvärr inte tid eller kraft att tillgodose hans behov av träning och stimulans....