Då + Nu = Sen

Idag så är det på dagen 10 år sedan jag fick en stor hjärtinfarkt och samtidigt bestämde mig för att livet var bra mycket häftigare än cigaretter. Med facit i hand: ett sent men schysst uppvaknande. Denna text är ett utdrag från mitt bokprojekt, kapitel 73, som heter "När tumören flyttade in" som primärt handlar om mig som närstående till min frus spridda, (obotliga) bröstcancer. 73, 10 års-jubileum som officiellt hjärtsjuk men rökfri. Min rygg började starkt protestera mot allt arbete med böjande/vridande, våren 2006. Detta resulterade i att dumma jag tryckte i mig smärtstillande och kavlade upp armarna och kämpade än mer för att kompensera värken. När jag våren 2007 var hos läkare för nya smärtstillare och kortizonsprutor så sa han nej till kortizonet. “ - Du måste börja lyssna på din kropp”. Jag tyckte givetvis att han fjollade men har med tiden insett att han hade väldigt rätt. Jag stod nästan upp och sov, då jag hade oerhört mycket som behövde göras och svårt att...

Kryptiskt och snurrigt redan i rubiken - jodå. Jag skriver ju här utan skyddsnät. Det är dock väldigt långt mellan gångerna. För att bena ut den kryptiska rubiken behövs säkert en förklaring. Väntan är en av de starkaste följeslagarna nu när vi har cancer. Vi väntar på: prover, behandlingar, besked om sjukskrivning, rehab och inte minst en liten förhoppning i all sjukdomsmisär. Var tredje månad är det dags för avstämning efter nya prover och Magnetröntgen av rygg och bäcken på Helena. Igår var en sådan röntgendag. Denna gång så var det även dags för att göra en skiktröntgen av mjukdelar (CT), alltså en datatomografi. Just var tredje månad så ställs alltså livet på ända. Fungerar bromsmedicinen eller är det dags att boka gravplats? Det kan låta hårt men om hennes hormonbromsmedicin inte fungerar så är det en stor risk att det går fort utför. Hon har en uttalad vilja att inte ta cellgifter så risken att det går fort utan hormonbromsen är överhängande. Tron är det sista som liksom hoppet ...

Sedan beskedet om metastaser i Helenas rygg och bäcken kom 3 juli -18, så har livet minst sagt tagit en vändning. Det är oerhört tufft att inse och verkligen förstå att allt som man drömt om att göra tillsammans alla visioner som vi ska ordna med sen, - aldrig kommer att drömmas av oss igen, än mindre upplevas. Det är nu konstaterat att det är bröstcancer som tyvärr är omöjlig att operera. Hon har metastasspridning i mycket stor omfattning och både kota TH10 (bröstrygg) och L5 (ländrygg) är genomlupna och delvis havererade. Jo, hon har hysteriskt ont emellanåt. Igår höjdes morfindosen igen, så hoppas på effekt. Hon har nu inte kunnat ligga i sängen på de 6 sista dygnen, sovandet blir nån ½-timme då och då, i en justerbar fåtölj. Vi har ju pratat mycket och surfat oss trötta på booli och hemnet efter hus vid havet. Helena är ju vatten, vatten och åter vatten i element, så hennes dröm att nån gång få bo vid havet har varit en drivkraft för oss att komma vidare. När vi nu vet att denn...

Det är inte ofta jag skriver här. Livet har andra planer för mig än bloggera, bloggeria, bloggmera, bloggskriva eller bara blogga. Sjukdomarna har avlöst varandra och nu är det för första gången på länge frun som är värst. Hon har cancer med metastaser i mängd på bäcken och ryggrad. Hon är fortfarande hyfsat stark men väntan på säkerställande av vilken sorts cancer det är, dröjer och hon utreds nu för cup =  okänd tumörsjukdom. Låt oss se dig tumörjävel så vi kan bekämpa dig med full kraft! Har börjat skriva igen på en form av manus angående Helenas diagnos - vår cancer. Arbetsnamnet är "När tumören flyttade in". Om det blir något annat än ett övergivt dammigt manus det får tiden utvisa. Titta gärna in på Helenas:          http://tantdelux.blogspot.com/  Vår hund- och kennelblogg:        http://geishamor.blogspot.com/ Over and out!

Pustar ut efter gårdagens tidigare okända situation med 4 nya vuxna hundar på Nyår samt 3 valpar. Våra "gamla" hundar Atreyu och Trolla vet vi ju är coola med fyrverkerier, medans Alvina (9 mån) inte upplevt det innan. Det va en hel del smällande å raketlek i byn men mestadels så reagerade de mest när det varit uppehåll en stund emellan. Ingen av dem var speciellt rädd. Utan det var mer vaktskall. Nyårsdagen kommer jag alltid att tillägna en tanke till Babbens oförglömliga liknelse. Backhoppning från Garmisch Partenkirchen, "- De hoppar ut över kanten sen är det bara dimma , - Precis som man själv känner sig..." God fortsättning på det nya!

VÄÄÄÄLLLDIGT sällan som jag skriver nåt i bloggen men tänkte sammanfatta 2016 och sparka igång mitt 2017 med hjälp av mina egna skrivna rader. 2016 inleddes med en fortsatt sjukskrivning pga bisköldkörtelsjukdom. Sedan tidigare låg en planerad operation av halsen, i februari. Redan den 27/1 så välte planerna på en återgång till det "normala". Jag fick en ny hjärtinfarkt som satt på samma ställe som den jag hade 2009. Samtidigt flög planerna på halsoperation i den nära framtiden iväg som en löning, pga blodförtunnande. En av stentarna som jag fick inopererad 2009 hade kapsejsat och blockerade blodflödet i kranskärlen igen. Dessutom hade även kranskärlet deformerats så de fick ballongvidga/spränga på 5 ställen och montera 4 nya stentar. Efter denna start så såg ju prognosen för 2016 lite "si-så-där" ut... Yngste sonen Johan blev sambo - väldigt fort efter att ha träffat Nanna. På köpet fick vi 3 härliga barnbarn eller ok då - bonusbarnbarn om vi ska va sådana. I J...

" Sjukdom - vänta på diagnos - vänta på specialistbedömning - vänta på operation - ev operation - vänta på rehab - vänta på ny bedömning... Repeat next year again..."     -  Så har det då blivit dags att sammanfatta ännu ett år. Egentligen så kan man väl snart sätta likhetstecken mellan åren.   Nu är det dags för det tionde året med sjukdom som omöjliggör ett normalt liv med arbete, fritid och familj. Har ju under alltför många år gått å väntat på att få bli frisk så jag ska kunna fungera lite hyfsat iaf. Bara att sätta sig på en stol, eller för den delen - resa sig från en stol, ska inte behöva ta en stor del av din ork och energi. Enl den muntliga planen ska jag bli opererad i halsen igen i januari - 2016 men har fortfarande inte fått nån kallelse. Väntans tider.... I augusti så sprang inkommande vattenledning läck. Jocke lånade grävare och gjorde ett kanonjobb med den medan Johan fick böja rygg och slet satan nere i hålet. Kommunen erbjöd sig att byt...

   OOOOOOOOOOOOJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ, så längesen jag skrev i bloggen. Det har varit tufft på mer än ett sett de sista åren. Min sen tidigare utslitna kropp har bestämt sig för att protestera ännu lite mer.  Just nu väntar jag igen på att få operationstid för nästa op. Just vänta börjar jag lära mig...     För ca 2½ år sedan så började jag tappa mer och mer ork trots att jag "bara" gjorde gamla inövade saker på arbetet. Efter mängder med provtagningar så kom man fram till att jag dels hade Fibromyalgi och även något fel på Sköldkörteln/bisköldkörtlarna. Efter specialist-undersökning så kom diagnosen - nodös Struma och underproducerande bisköldkörtlar. Fick operation vid Eksjöklinikerna 8/10 - 2014. Givetvis så skulle det bli komplikationer, för inte kan väl något bara funka? När jag låg på uppvaket och hade pratat med opererande läkare så började jag svullna igen och fick andnöd så de va tvungna att ta upp andningshål direkt in i luftstrupen och genast påbörja ...

Äntligen har vi fått tummarna ur och börjat repa lite mer intensivt. Ett första smakprov. More will come!

Tänka sig att lilla byhålan, Forserum kunde bli en rikskändis... Nu har väl både jag och många andra önskat att det inte var för trakasserier av Somalier, men ändå. Den vinkling som vårt lilla hörn av världen uppvisats som stämmer delvis men långtifrån helt! Jag anser att det är bättre att vi säger som det är - Ska man bli ihågkommen för nåt så varför inte sanningen? För att få till en riksnyhet om trakasserier så tag följande ingredienser: Ingrediens 1. Ett utsatt och kraftigt avvikande folk som skiljer ut sig från mängden! Somalier - är ett folkslag från afrikas horn. Deras kultur skiljer sig vida från vår. Det har varit krigssituation under lång tid och olika rebellledare/miltärer sätter skräck i olika områden. Extremt fattigt!!! - Givetvis så måste ju alla rasister bara älska att det är en grupp som klär sig konstigt, äter konstigt, beder flera gånger om dagen till någon okänd gud och dessutom är riktigt mörka i skinnet, med en ryggsäck full av krig och fört...

Idag är det Norges nationaldag. Suttonne maj som de så stolt säger. Norrmän kan ju bli lite för mycket när man själv är trött och sliten. - Men satan till nationalister får man leta länge efter. Jag tycker det känns skönt att ha optimistkonsulterna som granne. För ett år sedan, idag, så opererade jag ryggen. Efter 5-10 månader så gick det bra med allt, nu är det råvärk och längtan efter morfindos... - surt! Dagens betraktelse är om den vilda valpen Tria! Idag på Kristi flygaredag, så vaknade jag inte förrens vid nio! Så skönt! Jag hör hur den stora valpen Tria slår å flämtar utanför dörren. När jag öppnar dörren och ska ta ett steg in i hallen så... - går det inte. Den före detta söta lilla goa valpen har förvandlats till ett väggätande, bokälskande kreatur, som dessutom både kissat och bajsat på golvet där 4 böcker, 2 affischer, en elkontakt, en tapetvåd och en fjärdedels vägg(!) ligger på golvet! Innan jag blir helt skogstokig så klättrar jag över dagens Triab...

   Jag har mindre och mindre tid/ork för att sitta vid datorn. Därför blir det hysteriskt långt mellan blogginläggen... Just nu så går jag omkring med svullna ögon och rinnsnuva - pollen eller förkylning vet jag inte, men segt och jobbigt är det. Surt att ha ännu en broms där kroppen inte vill hänga med. Matchvikten är numer över 100-strecket, vilket inte gör saker och ting lättare. Skärpning på mig! Ryggvärken är kvar men det är bättre nu än innan operationen. Den 17/5 är det ett år sedan som jag stelopererade 5 kotor i ryggen. Kan det var så att Norges nationaldag är en hyllning till den som äntligen satte en kniv i mig? Karin och Wilja, apr 2012    Hundarna måste jag ju skriva lite om också. Mamma Geisha bor oftast hos dottern Sanna, dom är ett radarpar! Geisha och Sanna är förenade i själ och hjärta, så det är en fröjd att se dom. Apachie är på väg att lämna flocken. Vi har tyvärr inte tid eller kraft att tillgodose hans behov av träning och stimulans....

Idag har klockan vridits fram så vi ska få lite mer ljus efter arbetet. Helt klart känns det att en trevlig årstid ligger framför oss. - Det dråpliga var att jag igår läste på text-tv att då vi ändrar våra klockor en timme fram, är den dag då flest hjärtinfarkter inträffar på hela året. Första veckan efter sommartidsinförandet är också kraftigt förhöjd risk för hjärtinfarkt. I övrigt så inträffar flest infarkter på måndagar, året runt. En hjärtläkare, med sund hjärna, tyckte att det bästa vore att alltid ta sovmorgon på måndagarna och ta en veckas semester vid sommartidsinförandet. Varför kunde inte denna välsmorda hjärna vara president i Sverige? Vi skulle må bättre, leva längre och dämpa stressen något. Tyvärr räcker inte sundhet och omtanke till för att styra ett land. - längre iaf... Vårt samhälle lever sitt eget liv och fler och fler blir vräkta från sina bostäder, barn som växer upp i fattiga hem ligger på hysteriska 18% i de sämsta länen! Samtidigt så blir det fler och fler ...

Det är Nyårsafton idag. Helt klart hög tid att summera året som varit! Some ups and to many downs... Från januari tills 17 maj så jobbade jag heltid, trots att det krävdes morfinbaserade tabletter för att hålla ryggvärken i schack. När jag lyckats få ihop mina 90 nya arbetade dagar så jag fick vara sjukskriven igen så opererades min ländrygg. Operationen blev mer kritisk än väntat, när de sövde mig så kunde de inte få ner slangen i halsen på mig. Så de fick använda "barn" storlek istället. Hela tiden så övervakades mitt trasiga hjärta av extra personal p g a min tidigare infarkt. Som väl va så funkade pumpen klanderfritt. De vågade inte väcka mig direkt utan höll mig sövd några timmar extra. Jag vet att jag träffade en gammal barndomsvän på uppvaket, annars så är det mesta dolt i slöjor och sönderryckta enstaka bilder... Istället för som planerat fixera 2 kotor i ländryggen med titanskruvar, så blev det 5 stelopererade kotor och massor av skruv och även bendistanser som de ...

Bråttom, mycket och åt helv--e för lite energi och tid.... Inget hemhandlat, julstädning som bara måste till. Valpintressenter som ska kolla in våra underbara vulpar. Glömt bort morgonmedicinen så just nu är det tungt... Gnällig, men nu är det motvind! Lika bra att böja ryggen (så långt det nu går) och ge sig in i dimman! Julen är ett jävla slit! - men nu har vi dragit den ända hit! (fritt efter Stig Malms skrivning om löntagarfonder)

Mycket kan förändras på kort tid och ibland ångrar man att man inte tog bättre tillvara på stunden då det begav sig. För 22 år sedan köpte vi den 3/12 huset som jag fortfarande bor i. Jag jobbade på Kullens fritidsgård/hem och öppna skolverksamhet. Min sambo hade vårt första barn i magen (Joakim) och alla förväntningar på föräldraskap och familjebildande var fortfarande i sin linda. Nu har det blivit 4 biologiska och 3 bonuskidz sedan dess + kompisar samt en flock med hundar. För 20 år sedan så inväntades julen med barn nummer 2 (Anna) på jäsning. Julkorten som skickades till nära och kära hade ett motiv av Quando samt Joakim i tomtekläder. I år blir det antagligen ett massmails-utskick med bilder av våra 3 vuxna och 3 valpar av rasen Portugisisk vattenhund, eller som media brukar säga - "Obama-hund". För 18 år sedan så bakades Ida i mammas mage. Jag jobbade som fritidsledare på Centralskolan i Nässjö. Numer jobbar jag bara med rent fysiska göromål. 1998 gick jag...

Farsdag blev lite firat idag. Anna skickade en tröja med texten "Min coola pappa". Lotter och ett kort, med noter och en skön bas på, bifogades oxå. På kortet var det författat " Daddy Cool" Keep on Rockin´ and Rollin´! Ha en trevlig dag, den är faktiskt din! Puss från din dotter Anna.;-) Slädfärdsövning med Atreyu och Apachie som dragare Johan deklarerade att jag fått hans arbetsinsats som farsdagspresent med bygget! Det uppskattas högt Johan! Det är så att utan den hjälp jag får så hade inte mycket hänt! Bilder kommer i slutet på veckan! Jocke dök upp i kväll med en "Min Pappa" mugg. På insidan står att läsa: "En källa av styrka och rådgivning. En mentor och en vän. Jag uppskattar och älskar dig mer och mer för varje dag som går. Jag kan inte föreställa mig vad jag skulle göra utan den kärlek du ger mig. Jag kommer att värdera ditt hjärta av guld mycket högt så länge jag lever." Va säga mer än, - Tack oc...

Den unika sifferkombinationen som får domedagsprofeter att jubla är här. I Kina är det idag rekord för kejsarsnitt. Alla tycker tydligen att det är så viktigt med att få sitt barn fött på just denna dag. Ska jag vara ärlig så har jag problem med att se det stora i en sifferkombination. När milleniumskiftet närmade sig så hade alla större företag stora skälvan angående processorer och annan hårdvaras möjlighet med sifferkombinationen. - Fiasko!!! Två stora, för mig kända företag gjorde absolut ingenting. - De sparade många sköna slantar på att ha is i magen. När nu kombinationen 111111 infallit så är det tydligen så extremt att folk jublar och hittar på det ena dumma efter det andra. Nä tacka vet jag 24/12 - då får jag träffa min idol: - herr tomtén. Jobbar ju heltid nu - trots att ryggen egentligen inte är 100 än, men går faktiskt riktigt bra. Jobbet känns lättare än på länge. På är ledordet! På torsdag så kommer Jp (Jönköpingsposten) hit och gör ett reportage med Hel...

Helgerna har olika innebörder för olika människor i olika skeenden i livet eller bara pga olika inställningar till livet. Allahelgona har för oss blivit en helg med mixed emotions. Min mamma & Pappa samt mina mor- och farföräldrar är döda allesammans. Min farmor och farfar samt mamma och pappa ligger begravda i Forserum. Min mormor och morfar på Brånerydskyrkogården i Huskvarna, (Sveriges finaste kyrkogård?). Det är 7 år av saknad, sedan mina föräldrar dog. Saknaden är alltid som störst och djupast när frågorna man ej får svar på kommer upp till ytan. Varför? Hur? Vad kunde gjorts annorlunda, osv... Att vara enda barnet är ibland en dans på rosor men andra gånger en lång seg vandring i kallt regn. Ofta så blir det lite lättare när man har sina barn nära. Det är väl det som är det bästa med barn - ens egna avbilder finns för att ta emot av din värme/kärlek och erfarenhet samtidigt så ger dom tillbaks så oändligt mycket bara genom att finnas till. Helena och jag träffades via int...

Nu har dom kommit - valparna! Våra portugisiska vattenhundar, Geisha och Apachie, fick tre kanonfina valpar i söndags. Den första och största tiken kommer att stanna hos oss i familjen. Hon kommer att heta Triumf men kallas redan för Tria. Mellanvalpen är en tuff kille med ganska så mycket vita fält i det svarta. Hans namn är Bonus men kallas för Bobo. Den minsta och sista tjejen heter Mirakel men kallas för Mira. Mamma Geisha bloggar (ok... matte hjälper till lite) på http//:geishamor.blogspot.com Mina funderingar på att skriva ligger återigen på: önska-mer-tid-listan... Idag har jag börjat jobba heltid igen efter steloperationen av ländryggen. Det känns både bra och jobbigt. Som vanligt så är det översållat med jobb i hemmet men på förvärvsarbetet är det ganska så stimulerande. Även om kroppen är trött och jag svettas, som en stressad gris, så känns det bra att komma igång på allvar igen på kneget. Imorgon så blir det kyrkogården och tända lyktan till Allahelgona på mo...