Inför den långa vilan...

Att det händer nya saker i livet är för mig en krydda som ger näring och bränsle för att orka med den vanliga vardagen. Att ha ett företag vid sidan om ett förvärvsarbete kan tyckas vara jobbigt men ger ofta den lilla extra kryddan som jag söker. Dag för dag så börjar det mer och mer komma igång efter operationen av ländryggen. På helgerna orkar jag pyssla en hel del i hemmet. Listan på allt som ska hinnas med innan jul börjar bli lång, men utan tuffa mål - ingen större tillfredställelse. Det som står med på listan är bl a rivning av en vägg och tapetsering av det nya "dubbelrummet". Målning och tapetsering, golvläggning och listning av det nya kontoret samt allt(!) i norra hallen.

Att vår lilla goa tik dessutom ska ha valpar gör ju bara allt snäppet bättre. Det är underbart att få känna på sin hunds mage och känna valparnas rörelser i magen på vår lilla Geisha. Denna eller i början på nästa vecka är det dags för valpning. Det blir vår första kull så det kittlar lite extra inför det stora ögonblicket. Som extra säkerhet för att trygga själva förlossningen, så har vi kallat in Helenas mamma, som haft många valpkullar på sin kennel, som extra valpförlösare. Helena Bloggar hela tiden om valpprojektet på: http://geishamor.blogspot.com/

Nästa vecka är det bröllopsdag, rally (Novemberskölden) i Nässjö och dags för att börja arbeta lite mer tid. Även om det är tufft tempo just nu på jobbet så känns det oförskämt bra med arbetsuppgifterna/min arbetskapacitet. På onsdag blir det rep med Allan Beddo Band, (om inte Geisha valpar)...

Pöss å Kräm!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

10 år som rökfri - Tänk vad bra det kan vara att få en hjärtinfarkt...

Idag så är det på dagen 10 år sedan jag fick en stor hjärtinfarkt och samtidigt bestämde mig för att livet var bra mycket häftigare än cigaretter. Med facit i hand: ett sent men schysst uppvaknande. Denna text är ett utdrag från mitt bokprojekt, kapitel 73, som heter "När tumören flyttade in" som primärt handlar om mig som närstående till min frus spridda, (obotliga) bröstcancer. 73, 10 års-jubileum som officiellt hjärtsjuk men rökfri. Min rygg började starkt protestera mot allt arbete med böjande/vridande, våren 2006. Detta resulterade i att dumma jag tryckte i mig smärtstillande och kavlade upp armarna och kämpade än mer för att kompensera värken. När jag våren 2007 var hos läkare för nya smärtstillare och kortizonsprutor så sa han nej till kortizonet. “ - Du måste börja lyssna på din kropp”. Jag tyckte givetvis att han fjollade men har med tiden insett att han hade väldigt rätt. Jag stod nästan upp och sov, då jag hade oerhört mycket som behövde göras och svårt att
Läs mer

Väntan, hopp eller förtvivlan och tro.

Kryptiskt och snurrigt redan i rubiken - jodå. Jag skriver ju här utan skyddsnät. Det är dock väldigt långt mellan gångerna. För att bena ut den kryptiska rubiken behövs säkert en förklaring. Väntan är en av de starkaste följeslagarna nu när vi har cancer. Vi väntar på: prover, behandlingar, besked om sjukskrivning, rehab och inte minst en liten förhoppning i all sjukdomsmisär. Var tredje månad är det dags för avstämning efter nya prover och Magnetröntgen av rygg och bäcken på Helena. Igår var en sådan röntgendag. Denna gång så var det även dags för att göra en skiktröntgen av mjukdelar (CT), alltså en datatomografi. Just var tredje månad så ställs alltså livet på ända. Fungerar bromsmedicinen eller är det dags att boka gravplats? Det kan låta hårt men om hennes hormonbromsmedicin inte fungerar så är det en stor risk att det går fort utför. Hon har en uttalad vilja att inte ta cellgifter så risken att det går fort utan hormonbromsen är överhängande. Tron är det sista som liksom hoppet
Läs mer

Resan mot det oundvikliga.

Bild
Sedan beskedet om metastaser i Helenas rygg och bäcken kom 3 juli -18, så har livet minst sagt tagit en vändning. Det är oerhört tufft att inse och verkligen förstå att allt som man drömt om att göra tillsammans alla visioner som vi ska ordna med sen, - aldrig kommer att drömmas av oss igen, än mindre upplevas. Det är nu konstaterat att det är bröstcancer som tyvärr är omöjlig att operera. Hon har metastasspridning i mycket stor omfattning och både kota TH10 (bröstrygg) och L5 (ländrygg) är genomlupna och delvis havererade. Jo, hon har hysteriskt ont emellanåt. Igår höjdes morfindosen igen, så hoppas på effekt. Hon har nu inte kunnat ligga i sängen på de 6 sista dygnen, sovandet blir nån ½-timme då och då, i en justerbar fåtölj. Vi har ju pratat mycket och surfat oss trötta på booli och hemnet efter hus vid havet. Helena är ju vatten, vatten och åter vatten i element, så hennes dröm att nån gång få bo vid havet har varit en drivkraft för oss att komma vidare. När vi nu vet att denn
Läs mer